Om Stor måttlighet genom stor sammandragning är det användbart att föreslå en kronologisk rekonstruktion av händelseförloppet. Revolutionen inom den nya informations- och kommunikationstekniken stoppade den progressiva nedgången av produktivitetstillväxten i USA, som återgick till markant höga expansionstakt under andra hälften av 1990-talet. Under samma period, efter de finansiella kriser som drabbade länderna i Sydostasien och Ryssland (1997-98) , förblev Federal Reserves politik i huvudsak tillmötesgående, med en kraftig expansion av likviditeten också för att motverka den så kallade millenniebuggen. De "ny ekonomi" eufori, utöver att vara förenlig med objektiva tolkningar av produktivitetsökningarna kopplade till införandet och spridningen av den nya tekniken, återspeglades i hushållens konsumtion i USA, med en snabb ökning av skuldsättningen och en varaktig nedgång i sparandet, men med finansiella ställning i huvudsak i balans tack vare ökningen av nettoförmögenheten på grund av kapitalvinster, delvis ett resultat av stigande aktiekurser under dot-com-bubblan.
Den kraftiga expansionen av USA:s slutliga efterfrågan och import åtföljdes gradvis av tillväxt i exporten och produktionen från de stora tillväxtekonomierna som Kina och Indien, som tidigare hade släpat efter, och en uppåtgående trend i USA:s inflation, som hanterades av en åtstramning av penningpolitiken i början av 2000. Penningpolitisk åtstramning slutade med att dot-com-bubblan sprack 2000-01. De recessionella effekterna av detta förvärrades av effekterna av den allvarliga chocken av terroristattackerna i september 2001. Mitt i rädslan för lågkonjunktur och deflationsförhållanden av det slag som hade rådt under det föregående decenniet i Japan, var Federal Reserves svar återigen mycket tillmötesgående. En drastisk räntesänkning åtföljdes av en starkt expansiv budgetpolitik, som fanns kvar även i förhållande till krigsoperationerna i Irak och Afghanistan. Penningpolitiken förblev också expansiv under lång tid, underlättade en återgång till en uthållig tillväxt i hushållens konsumtion, motverkade inte trenden mot en sparränta på noll och gav fria händer åt finansiell innovation, under förhållanden med riklig likviditet, särskilt med ompaketering i 2004-06 av bolån − i ett sammanhang av ständigt stigande huspriser − till strukturerade produkter som öppnade nya investeringsmöjligheter för bankerna.
USA:s växande bytesbalansunderskott åtföljdes av allt större överskott i tillväxtländerna och Japan, med en betydande uppbyggnad av officiella reserver, i ett sammanhang med en relativt långsam ökning av den inhemska konsumtionsefterfrågan och sparande till och med högre än de trots allt högre investeringstakten. De oljeproducerande länderna noterade också kraftigt högre handelsöverskott, vilket återspeglar de stigande oljepriserna på grund av den ökade globala efterfrågan. Ökningen av internationell likviditet i samband med de växande betalningsobalanserna och Feds tillmötesgående penningpolitik – som bidrog, givet den begränsade flexibiliteten i tillväxtländernas valutor och i synnerhet den kinesiska renminbin, till den globala ekonomiska expansionen – ledde till en förlängd period, fr.o.m. 2004 till 2007, med låg prisvolatilitet på finansmarknaderna och låga nominella avkastningar. Detta berodde också på den stora volymen av investeringar i räntebärande värdepapper från internationella investerare och länder som hade ackumulerat höga nivåer av reserver genom att ha stora och stigande bytesbalansöverskott. Resultatet var investerarnas sökande efter investeringar med högre risk-avkastningsprofiler och det åtföljande utbudet av strukturerade finansiella instrument uppbackade huvudsakligen av bostadslån beviljade med belåningsgrader överstigande till och med 100 procent på den falska premissen att huspriserna bara kunde öka.
Den kraftiga expansionen av den globala efterfrågan skapade inflationstryck, som de penningpolitiska myndigheterna reagerade på, bland annat i syfte att motverka de eventuella effekterna på de inhemska priserna av de expansionsdrivna ökningarna av olje- och råvarupriserna. Ränteuppgången följdes av den progressiva deflationen av fastighetsbubblan, som hade en dominoeffekt, särskilt på de strukturerade produkter som skapats med hjälp av subprime-bolån, med högre risk för fallissemang. Sommaren 2007 utlöste detta finanskrisen, som trots centralbankernas snabba och massiva reaktion gradvis har förvandlats till en global kris som påverkar hela industrier och ekonomier. I detta sammanhang spelades en avgörande roll av finansiell reglering som låg bakom kurvan, faktiskt helt frånvarande i vissa marknadssegment. Spekulativt beteende på marknaderna, tillväxten i hävstångseffekten och de olika typerna av procyklikalitet som verkar på institutionell nivå såväl som i marknadsaktörernas beslut förstärkte de centrifugala tendenserna. Till roten återstår dock de stora obalanser i handeln och bytesbalansen som de länder som deltar i den globala ekonomin byggt upp okontrollerat.
